!

Fyll i det här fältet.

Hämtar...

MENY

Arne Dahl på galleri

 

Den holländske konstnären Gabriel Lester som hade en utställning på Natalia Goldin Gallery på Svarvargatan 2 i Stockholm i september 2005. Arne Dahl bidrog till konstverket genom att skriva ett "utpressningsbrev" som presenterades i samband med ett av konstverken:

 

Det är klart att det var väldigt snyggt gjort. Som du vet är jag synnerligen mottaglig för ett gott hantverk, så den elogen bereder mig inga problem att ge dig. Det är sedan problemen börjar. När vi ser bortom all hantverksskicklighet.

För vad var det egentligen du ville uppnå? Nog hade allt kunnat göras mycket enklare. Jag var lättförledd, jag var kär, jag litade på dig. Du hade kunnat säga vad som helst, att du behövde en vecka i Antwerpen för att sortera din farfars gamla papper eller två veckor i Lhasa för att finna den yttersta existentiella friden. Jag hade trott på allt och gått med på allt. Det är tillit som är kärlek. Det är samma sak.

Det gör mig ont att du svek mig så tidigt. Vårt förhållande var i de där spröda, skälvande stadierna då varenda liten falskt klingande ton riskerar att vara ödesdiger. Men det ljöd inga falska toner, allt var så där paradisiskt att man borde ha misstänkt att en orm låg bakom.

Och så var det förstås. Den elegans med vilken du dolde dina manövrer får mig att rysa. De falska flygbiljetterna, den precisionsskrivna föreläsningsinbjudan, flera (var det åtta?) falska kurserbjudanden, för att inte tala om hur du lyckades skicka rop på hjälp från din mammas e-postadress.

Och alltihop överensstämde så exakt med min egen agenda. Ändå misstänkte jag ingenting. Inte för en sekund anade jag den hemska sanningen. Denna fruktansvärda trolöshet. Detta svek bortom alla svek.

Tvungen att förfölja, tvungen att kika in i de allra smutsigaste, hemligaste hörnen… 

Du litade alltså inte på mig. Du förföljde mig. Vartenda steg jag tog. Det var nödvändigt för dig att ta reda på vart jag gick, vad jag gjorde. Är det tillit? Är det kärlek att förfölja?

Vad var det egentligen du ville uppnå? Att avslöja mig som promiskuös? Varför följde du efter mig till alla de där adresserna? Hur skulle det gagna dig? Vad hände med den spröda kärlekens tillit? 

Jag kommer aldrig att kunna förlåta ditt svek mot vår vackra, känsliga kärlek…

Om du inte kommer tillbaka till mig tvingas jag överlämna en fullständig redogörelse för din paranoia till psykakuten. Du vet att jag menar allvar.

 

(Brev överlämnat till psykiatriska akutmottagningen vid Danderyds

sjukhus 2005-09-10 i samband med akutintagning av patient.)

 

Utskriftvänlig version
https://www.facebook.com/ArneDahl.Crimefiction
http://twitter.com/#!/arne_dahl